Seg som kola

Oh... GOD. Det var så jäkla utmattande att stressa upp sig inför intervjun. Den tog förövrigt nästan tre timmar, men jag var inte särskilt trött just precis efter. Just då knorrade min mage för mycket för att känna av sånt... Det var ingen idé att åka tillbaka till skolan, så jag åkte direkt hem till Tobbi efter en snabb vända in på 7eleven för en påse godis. Sockerstinn och glad kom jag fram till Vallentuna där Tobbi väntade. ^__^ Efter maten kom plötsligt tröttheten smygande, och det var alldeles omöjligt att försöka hålla mig vaken.

Snark.

Jag somnade här hemma sen också, i soffan, och missade ett telefonsamtal från ett nummer som jag inte vågar ringa upp. Uh oh.

Nu slog klockan över till ny dag. Jag kanske borde inviga denna nya dag med sömn.